Mobbning

Mobbning finns i många olika former och på olika platser i vårt samhälle. Jag har som tur var varit ganska förskonad från detta under min uppväxt och den mobbning jag varit med om har jag varit stark nog att klara av. Har alltid haft ganska mycket skinn på näsan och mig sätter man sig inte på hur som helst och detta har jag haft nytta av. Min ena lillasyster har haft det värre hon är inte lika "stark" som mig och har använts som en slagpåse i skolan tyvärr vilket har satt sina spår. Men märker att jag nu som vuxen inte hanterar mobbning lika bra som när jag var barn, det kanske är för att det mobbas på ett annat sätt när man är vuxen. Mycket tissel tassel och skitsnack bakom ryggen. Jag köper fullt ut att inte alla gillar mig, jag känner inget behov av att vara omtyckt av alla men jag kan tycka att om man har åsikter om mig eller stör sig på mig så får man gärna säga det till mig personligen istället för att göra taskiga inlägg här och var. Det kanske till och med är något jag kan ändra på om det skulle vara på det viset.

Nätmobbning är nästan värre än den verbala mobbningen kan jag känna ibland, för det sagda ordet försvinner efter ett tag, eller försvinner gör det ju inte för den som blivit utsatt och sårad kommer ihåg men det skrivna ordet finns alltid kvar på ett annat sätt. Och när man använder sig av sidor som exempelvis Facebook för att mobbas så tycker jag att det är fel sätt att använda den sidan. För ett tag sedan hade jag en "vän" på Facebook som skrev en status om mobbning, om hur det klagas på att unga mobbas på FB men att de vuxna inte är mycket bättre. Det har hon ju förstås rätt i men det som gör mig så ledsen är att den enda i mitt flöde på FB som mobbas är denna personen i fråga. Våga stå för det som skrivs och säg det till personen i fråga istället för att skriva skit på Facebook!

Rörigt inlägg men har känt mig lite nedstämd idag på grund av denna mobbning som ständigt sker på Facebook! Och behövde kräka av mig lite, vilken tur då att jag har min blogg :)