måndag 16 november 2009

Ensamma hemma

Idag är Martin tillbaka på jobbet, hans tio pappadagar är slut och Madelene och jag får klara oss själva. Alltså första dagen som jag ska sköta allt själv, men än så länge har det gått bra. Det är en snäll tös vi fått men hon har kort stubin, när hon blir hungrig så vill hon ha mat på direkten och kommer den inte tillräkligt snabb så blir hon förbannad, riktigt förbannad :) Hon blir röd som en pölsekorv när hon blir så arg lillsnuttan!

Har gjort debut med hundarna och barnvagnen själv idag, de måste ju faktiskt få komma ut fast inte husse e hemma. Debuten gick väl helt okey, det är bara det att Budda har sug frammåt och Zigge vill gå bakom. Så det är väl en vanesak för oss alla tre att ha barnvagnen med oss på promenaden. Vi var ute och gick i en timme och efter det så lekte vi i trädgården. Satte upp ett 4 pinnars slalom till Zigge och ett hopphinder så han fick visa vad han går för. Det var ju längesedan jag körde agility med honom så detta blev bara en liten minimini träning. Men han tyckte det var kul och slalom sitter fortfarande, ska bara börja träna på högerslalom också så det med sitter. Efter att jag hade roat mig så fick jag ett ryck och räffsade löv medans Madelene sov gott i vagnen och hundarna lekte av sig lite. Men jag skulle låtit löven ligga för nu har jag ont i bäckenet igen, känns precis som foglossningarna gjorde innan och det känns liksom inte riktigt som jag håller ihop.

Pratade precis med Martin, nu är han äntligen på väg hem. Men jösses vart har denna dagen tagit vägen liksom. Imorgon hoppas jag att jag är lite piggare på morgonen så jag kommer upop i tid, behöver verkligen få i gång en maskin tvätt, blir så mycket jobbigare när det har svämat över i tvättkorgen. Nu knorrar Madelene lite i vagnen så nu är hon ensammast i världen o det är ju inte kul att ligga själv när man är vaken. Så nu ska jag sitta o sniffa o gosa med min älskade dotter, hon är det underbaraste som finns och älskar henne så otroligt mycket!

1 kommentar:

  1. Du e duktig du, men var rädd om dej, tänk på attt din kropp har förändrats under nio månader och det ofta kan ta lika lång tid att återställas efetr påfrästningen som d e nu e att va gravid... Puss o kram

    SvaraRadera