Söndagsångest och nattjobb

Konstigt nog så känner jag inte söndagsångest som jag brukar göra på söndagarna. Martin ska jobba hemifrån imorgon och jag ska jobba så det är lite konstigt att söndagsångesten uteblivit men samtidigt väldigt skönt. Jag har jobbat natt hela helgen vilket kanske kan vara en bidragande orsak. Jag är så snurrig i dagarna att jag inte har riktig koll på att det faktiskt är söndagkväll nu.

Jag har nu för första gången provat på att jobba två nätter i rad. Tidigare har jag bara hoppat in på enstaka nattpass. I fredags var pappa och Pernilla snälla och kom hit så jag kunde sova två timmar innan jag skulle åka till jobbet. Och eftersom jag fick sovit hyfsat bra och länge innan jag gick på igen i lördags kväll så var den natten inga alls problem. Det gick nästan bättre än första natten. När jag nu imorse kom hem och skulle gå och lägga mig så ställde jag larmet på kl två för att försöka komma in i rätt dygnsrytm igen, vända tillbaka liksom. De andra gångerna jag testat jobba natt har jag varit hur seg som helst och inte riktigt funkat som jag ska. Har varit sur och grinig. Men nu idag har de känts mycket bättre. Jag har inte känt mig så farligt trött och har varit på ganska bra humör. Nu återstår det bara att se hur pigg jag är imorgon, men jag tror och hoppas att det kommer kännas bra. Nu är jag ingen van nattarbetare men jag tror att det är "lättare" att ställa om igen om man jobbar mer än en natt. Det är min upplevelse så här långt i alla fall.

#022