För första gången någonsin har jag idag arbetat ett klassiskt arbetspass på 7-16 och samtidigt lämnat barnen på dagis innan jobbet. Det var tungt att gå upp när klockan ringde halv sex i morse och det var ännu jobbigare att behöva väcka mina små älsklingar. Madelene ville inte alls gå upp kl sex utan hon ville vila lite till och hon ville ha sin pappa. När hon senare förstod att även mamma skulle till jobbet så sa hon "men två får inte gå på jobbet, annars blir jag ledsen". Mikael vaknade snabbt och var hur go som helst. Rent tidsmässigt såg planen ut att gå i lås ända tills Mikael fixade en bajsblöja som behövde bytas precis innan vi skulle köra. Kommer iväg nästan en kvart försent till Madelenes dagis men personalen är så gullig och hjälper mig och tar emot min lilla trött tjej på bästa tänkbara sätt. Sen in i bilen igen för att åka iväg till nästa dagis. Den lämningen går också bra, men jag önskar så att jag kunde fått dem på samma ställe. Rusar till bilen och kör sedan som en biltjuv till jobbet och lyckas på något sätt komma dit i tid. Visserligen med andan i halsen, men jag hann i tid till avrapporteringen.
Pjuh, ja detta vardagspussel som vi ska försöka få att gå ihop. Jag tycker ändå att jag lyckades förvånansvärt bra idag för att vara första gången. Övning ger färdighet heter det ju. Och redan nästa vecka får jag tre nya tillfällen att öva på detta. Nu fick jag visserligen en liten kortare arbetsdag eftersom de ringde från Mikaels dagis och sa att han var sjuk. Men det är ju på morgonen pusslet är som svårast. Tur också att vi har så snälla grannar som har gått in till oss och släppt ut hundarna och gjort dem lite sällskap.
Förstår egentligen inte varför jag tvunget skulle skriva ett så här långt inlägg från telefonen. Jag borde ju sovit för längesen så trött som jag är. Klockan ringer tidigt hela helgen eftersom jag ska jobba både lördag och söndag, så nu MÅSTE jag verkligen somna och det på momangen :)
#041
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar